Om Herr Jönsson.

En såndär sval kväll för några veckor sedan när Christopher och Richard firade att de blivit sambos berättade unge herr Jönsson att han emellanåt läser min blogg. Jag blev lite fånigt glad och undrade frågande varför vi i hela fridens namn inte umgicks mer (herrn är t.o.m ju som jag en gedigen lyssnare av Electrelane). Tror att vi senare i rödvinsdimman bestämde oss för att göra något åt saken och börja hänga, detta har jag dock inte hört eller sett något om. Så käre Herr Jönsson;
när helst du känner för't.

I detta skede av kvällen kände jag mig så pass trygg i Jönssons sällskap att jag ivrigt berättade om hur jag inte använder deodorant och låter min kroppsodör(som faktiskt inte är särskilt besvärande) sväva fritt. Vi undersökte och jämförde därefter varandras odörer.

I övrigt blir jag nuförtiden road av: Randy, folklivsfanatikern Job och Ryanair